Ledig dag med Bolano

Läser Roberto Bolanos Nazi Litterature in the Americas, den är hemsk, hemskt bra. Skrämmande, ryslig, rätt annorlunda hans vilda detektiver och andra tegelstenar jag läst, den håller en förrädiskt lättsam ton och berättar om en mängd förbrytare och författarskurkar som levt och verkat på den amerikanska kontinenten. 

Är nu ett fyrtiotal sidor in i boken, har avverkat en fem sex olika författare så här långt.
Det är förstås hittepå alltihopa, inte en enda skriftställare har funnits i verkligheten. Men Bolano skriver om dem så att jag går på vartenda ord, varenda levnadsteckning och varenda bibliografi. 

En av författarinnorna han skildrar, enligt Bolano den skickligaste i familjen och den olyckligaste, säger själv att hon nog bara varit lycklig en enda gång i sitt liv.
Det var när hon var ett litet barn och Hitler höll upp henne i sin famn.
Det är outhärdligt att läsa.
Hennes mor blev Hitleranhängare efter att han rekommenderat en internatskola till hennes barn.
Det är också outhärdligt att läsa.
Så jag tog en paus och klev ner i mangelstugan.

Det visade sig när jag snubblat runt lite bland skatterna här, att det var en hel del kvar.
Närmare bestämt 54 handdukar, 33 örngott, 5 linnedukar och 22 servetter.
Nu har jag inventerat och sorterat hela textilskatten efter mönster, sort och monogram.
I den textuella memorabilia som kallmanglerskan och örngottsbandskruserskan Greta lämnat efter sig kan jag läsa att partiet linne från början innehöll 382 enheter, om jag nu räknat rätt bland alla dussin. 

Här återstår nu blott 193 stycken, samtliga nymanglade, en del ännu fuktiga och på tork i mangelstugan.
Men jag har en plan.
Det linne som inte innehåller silke i någon form, och som därmed kan överleva en stund med ett strykjärn, det ska jag med glädje fördela ut till den yngre generationen som saknar tillgång till mangel, och till den äldre generationen som numera också saknar tillgång till mangel.
Resten tar jag hand om, alla invävda gåsögon och franska liljor, alla rosor och treklöver, fyrklöver, femklöver.

Måste erkänna att det var rätt otippat att jag skulle bli så tagen av alla dessa dukar och servetter, kanske för att jag började peta på dem, känna på dem, ta dem till mig, hålla dem i famnen och hålla upp dem i ljuset och titta på alla fantastiska mönster och monogram.
En trave handdukar härrör från en ingift gammelmoster, Marta. 

Den traven ligger på tork i mangelstugan. Hennes monogram M K är alla lite olika på varje handduk, hon måtte prövat sig fram, varit en kreativ person, ingen dussinbrodös.

Marta gifte sig med Malte.
När de gifte sig var hon redan gammal, över fyrtio, skild och hade en son.
Hon dog ung, innan hon ens hunnit fylla femtio, hon dog i ett astmaanfall.
Hon var född samma år som Bolanos fiktiva författarinna, hon som blev Hitleranhängare efter att ha fått en internatskola rekommenderad för sig till sina barn.
Malte blev visst aldrig riktigt glad igen efter Martas bortgång, kanske hade han bara känt sig genuint lycklig när han höll henne i sina armar.
Men han försökte ge livet en chans och snart träffade han en ny kvinna, Märta.
Märta var textilkonstnär från Göteborg, det finns inga handdukar efter henne.
Fyra år efter Martas bortgång gick Malte ut i skogen och sköt sig.
Märta bröt ihop när hon fick beskedet, öppnade kranarna till gasspisen på vid gavel.
Jag vet inte vem som fann henne, inte en näsduk finns kvar efter henne, kanske var hon bara riktigt lycklig när Malte höll henne i sin famn.